var på jobbet idag som vanligt. det började väldigt bra, och jag fick ta blodprov på en patient, och det gick väldigt bra, men hade ju min handledare bredvid som förklarade precis hur jag skulle göra. men det gick som sagt hur bra som helst. sen gick jag och käkade mat med mamma, och sen gick timmarna .. lite senare på kvällen hände det, vi förlorade en patient. jag var först att få veta det också, och jag blev helt knäckt eftersom att det var första gången jag var med om det, och för mig var det inte ens väntat, jag visste ingenting, jag hade ingen uppfattning. och jag visste varken vad jag skulle säga eller göra. jag sa till en sjuksyrra, sen gick jag in i personalrummet. jag kunde inte samla mig, det blev som en chock. men det blev bättre efter ett tag och jag fick hjälpa till att göra iordning allting. allting var så nytt och tårarna kom igen och igen. aldrig varit med om något liknande förut. aldrig sett sådan ro, sådan frid. allting var så lugnt och fint på något sätt. mina tankar var överallt och ingenstans. jag var så varm inombords och jag kände en känsla jag aldrig någonsin kännt. jag fylldes långsamt av en frid som på något sätt kändes vacker. jag sänder en tanke till familj och vänner. mina tankar kommer att vara hos er hela kvällen/natten och säkert ett par dagar framöver. kommer nog ta ett tag innan man släpper det helt och hållet. det var ju första gången man var med om det.