fattar du inte hur svårt det här har varit för mig ? du kanske aldrig har varit med om det själv, men då ska jag tala om att hela min värld gick sönder. allt bara försvann och plötsligt fanns det ingenting att leva för längre, så kändes det. vet du varför? för jag hade äkta känslor för dig. känslor jag aldrig någonsin haft för någon annan. det var kärlek, och jag visste vad jag ville, och jag kunde inte se mig själv utan dig bredvid mig. du var inget kapitel, utan någon slags grund till att mitt liv överhuvudtaget skulle fungera. det var tanken på dig som gjorde att jag orkade gå upp på morgonen och gå igenom dagen. du fick mig att se fram emot helgerna. och kvällarna då vi pratade i telefon. jag minns när du ringde en kväll för att kolla om jag kommit hem säkert från krogen. dina godmorgon-sms. när du frågade om du fick ringa. när du sa att du saknade mig. när vi kastade snöbollar på varandra, vårat första handslag, hur vi presenterade oss. vi dansade på baren .. halloween, luftmadrassen, snöhögen, jag trodde inte den här kanslan fanns. sådan saknad av något .. jag trodde det betydde något för båda. jag vet att det inte är personligt för en människa kan inte rå för vad den känner. men jag tror/hoppas du är säker på hur du vill göra. men jag kan inte släppa dig. inte än, det tog slut för fort, på ett jävligt dåligt och hänsynslöst sätt. jag förstår egentligen hur du har samvete att göra så .. men "det är som det är"     du kommer antagligen sitta och garva eller nåt när du läser, om du läser. men det är äkta för mig.

men du har förändrats nu. jag har märkt det, och du är inte alls den du var. du är en helt annan person. jag känner inge igen dig längre. vad hände med niceguy .. vill att det ska vara som för tre månader sen. lyckligaste tiden i mitt liv. men jag klarar mig utan dig. just nu vet jag inte hur, men jag kommer fixa det.

och jag behövde bara skriva av mig hejdå