lost without you

man tror att man känner en människa. man vet precis vad som finns där inne ... men så visar det sig att det är en helt annan människa, någon man aldrig trodde man skulle få något att göra med. varför blir det så? varför är allting så åt helvete bra i början? varför tar det så lång tid att inse sanningen? jag mådde så jävla bra med dig, jag tror du såg det själv. jag tror alla runt omkring mig kunde se det också. jag hade inte förvätat mig ett sånt svek. jag hade inte förvätat mig att känna mig så dum, ensam .. du var allt, men jag försöker lämna det bakom mig. för du har blivit någon annan. någon jag inte vill ha med att göra. du har blivit okänslig, svag. du var den starkaste jag visste. men jag förväntar mig ingenting alls utav dig längre. du har intget jävla samvete alls i kroppen.


Lämna gärna en kommentar här :)

ditt namn
remember me?

E-postadress: (publiceras inte)

bloggadress

skriv nåt skoj :D

Trackback
RSS 2.0