jag var hos mormor idag med rebecca och mamma. Mille och Colle var också där, med sina bäbisar. jag vill bara vara hos mormor hela tiden nu. mormor och sixten, jag tänker på er hela tiden och det går inte att somna på kvällarna längre. jag bara tänker och tänker. jag vill bara att det ska bli bra igen, som det alltid varit. det känns så overkligt att det är som det är. sixten har altid varit en stor del av oss. det har liksom alltid varit mormor och sixten .. det här funkar inte. man vet ingenting. vad fan är det som händer? varför är allting så orättvist?